I många fall kan installationsprogrammet automatiskt identifiera din maskinvara. Men för att vara förberedd rekommenderar vi att du gör dig hemmastadd med din maskinvara före installationen.

Maskinvaruinformation kan samlas in från:

Många produkter fungerar utan problem på Linux. Mängden maskinvara som stöds av Linux ökar dagligen. Dock kan Linux fortfarande inte köra lika många olika typer av maskinvara som en del andra operativsystem.

Drivrutiner i Linux är i de flesta fall inte skrivna för en viss ”produkt” eller ett visst ”varumärke” från en specifik tillverkare, utan för en viss hårdvara/chipset. Många till synes olika produkter/märken är baserade på samma hårdvarudesign; det är inte ovanligt att chiptillverkare tillhandahåller så kallade ”referensdesigner” för produkter baserade på deras chipp som sedan används av flera olika enhetstillverkare och säljs under massor av olika produkt eller varumärkesnamn.

Detta har fördelar och nackdelar. En fördel är att en drivrutin för ett chipset fungerar med massor av olika produkter från olika tillverkare, så länge deras produkt är baserad på samma chipset. Nackdelen är att det inte alltid är lätt att se vilket faktisk chipset som används i en viss produkt/märke. Tyvärr ändrar ibland enhetstillverkare hårdvarubasen för sin produkt utan att ändra produktnamnet eller åtminstone produktens versionsnummer, så att när två stycken hårdvaror av samma märke/produktnamn köps vid olika tidpunkter, kan de ibland baseras på två olika chipset och använder därför två olika drivrutiner eller så finns det kanske ingen drivrutin alls för en av dem.

För USB och PCI/PCI-Express/ExpressCard-enheter, så är ett bra sätt att ta reda på vilken chipset de är baserade på är att titta på deras enhets-ID. Alla USB/PCI/PCI-Express/ExpressCard-enheter har ett så kallat ”leverantörs” och ”produkt” IDs, och kombinationen av dessa två är vanligtvis densamma för alla produkter baserade på samma chipset.

På Linux system, så kan dessa IDn läsas med lsusb kommandot för USB enheter och med lspci -nn kommandot för PCI/PCI-Express/ExpressCard enheter. Dessa leverantörs och produkt IDn är oftast angivna i form av två hexadecimala tal, separerade med ett kolon, som t.ex ”1d6b:0001”.

Ett exempel för utdata från lsusb: ”Bus 001 Device 001: ID 1d6b:0002 Linux Foundation 2.0 root hub”, varvid 1d6b är leverantörs-ID och 0002 är produkt-ID.

Ett exempel för utdata från lspci -nn för ett Ethernetkort: ”03:00.0 Ethernet controller [0200]: Realtek Semiconductor Co., Ltd. RTL8111/8168B PCI Express Gigabit Ethernet controller [10ec:8168] (rev 06)”. ID:erna ges inom de högra hakparenteserna, dvs här är 10ec leverantören och 8168 är produkt-ID:t.

Som ett annat exempel kan ett grafikkort ge följande utdata: ”04:00.0 VGA compatible controller [0300]: Advanced Micro Devices [AMD] nee ATI RV710 [Radeon HD 4350] [1002:954f]”.

På Windows system, så finns ID:n för en enhet i Windows enhetshanteraren på fliken ”detaljer”, där leverantörs-ID har prefixet VEN_ och produkt-ID har prefixet DEV_. På nyare Windows-system måste du välja egenskaper ”Hårdvaru-ID:n” i enhetshanterarens informationsflik för att faktiskt se ID:n, eftersom de inte visas som standard.

Att söka på internet med leverantör/produkt-ID, ”Linux” och ”drivrutin” som söktermer resulterar ofta i information om drivrutinsstödstatus för ett visst chipset. Om en sökning efter leverantör/produkt-ID inte ger användbara resultat, så kan en sökning efter chippetskodnamn, som också ofta tillhandahålls av lsusb och lspci (”RTL8111”/”RTL8168B” i nätverkskortsexemplet och ”RV710” i grafikkortsexemplet), kan hjälpa.

Om din dator är ansluten till ett fast nätverk (exempelvis en Ethernet eller motsvarande anslutning — inte en uppringd/PPP-anslutning) som administreras av någon annan, bör du be ditt nätverks systemadministratör om denna information:

Om nätverket du är ansluten till använder DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol) för att konfigurera nätverksinställningar, behöver du inte denna information eftersom DHCP-servern kommer att tillhandahålla den direkt till din dator under installationsprocessen.

Om du har internetåtkomst via DSL eller kabelmodem (dvs. via ett kabel-tv nätverk) och har en router (som ofta tillhandahålls förkonfigurerad av din telefon eller catv -leverantör) som hanterar din nätverksanslutning, är DHCP vanligtvis tillgängligt som standard.