Förinställningar ger ett sätt att ställa in svar på frågor som ställs under installationsprocessen, utan att manuellt behöva ange svaren under tiden installationen körs. Det här gör det möjligt att fullständit automatisera de flesta typer av installationer och erbjuder även vissa funktioner som inte finns tillgängliga vid normala installationer.
Förinställning är inte nödvändigt. Om du använder en tom förinställningsfil kommer installationsprogrammet att uppträda på samma sätt som vid en vanlig manuell installation. Varje fråga som du förinställer kommer (om du har gjort rätt!) ändra installationen på något sätt från den grundregeln.
Det finns tre metoder som kan användas för förinställning: initrd, fil och nätverk. Förinställning med initrd fungerar med alla installationsmetoder och har stöd för förinställningar av fler saker, men den kräver den största förberedelsen. Förinställning med fil och nätverk kan användas med olika installationsmetoder.
Följande tabell visar vilka förinställningsmetoder som kan användas med vilka installationsmetoder.
Installationsmetod | initrd | fil | nätverk |
---|---|---|---|
CD/DVD/USB | ja | ja | ja[a] |
nätuppstart | ja | nej | ja |
hd-media | ja | ja | ja[a] |
[a] men endast om du har nätverksåtkomst, och ställer in |
En viktig skillnad mellan förinställningsmetoderna är när förkonfigurationsfilen läses in och behandlas. För förinställning via initrd görs det här direkt i början av installationen, före den första frågan ställs. Förinställning från kärnans kommandorad sker strax efter. Det är alltså möjligt att åsidosätta konfigurationsinställningarna i initrd:n genom att redigera kärnans kommandorad (antingen i startladdar-konfigurationen eller manuellt vid uppstart för startladdare som tillåter det). För förinställning via fil görs det här efter installationsavbildningen har lästs in. För förinställning via nätverk är det endast efter att nätverket har konfigurerats.
Viktigt | |
---|---|
Uppenbarligen kan alla frågor som har bearbetats innan förkonfigurationsfilen laddas inte förinställas (detta kommer att inkludera frågor som bara visas med medelhög eller låg prioritet, som den första hårdvaruidentifieringskörningen). Ett inte så bekvämt sätt att undvika att dessa frågor ställs är att förinställa dem genom startparametrarna, som beskrivs i Avsnitt B.2.2, ”Användning av uppstartsparametrar för att förinställa frågor”. För att enkelt förhindra frågorna som vanligtvis visas innan förinställningen sker, kan du starta installationsprogrammet i ”auto”-läget. Det här fördröjer frågor som vanligtvis skulle ställas för tidigt för förinställning (alltså språk, land och tangentbordsval) tills efter nätverket har konfigurerats, vilket tillåter dem att bli förinställda. Det kan även köra installationen i kritisk prioritet, vilket undviker många oviktiga frågor. Se Avsnitt B.2.3, ”Auto-läget” för detaljer. |